Det är mycket skola nu. Inte mer än vanligt egentligen men det blir det för att det är så många..... grupparbeten 😳. Om forskning. Tid tar det. Men snart är det praktik. Gick förbi avdelningen jag ska vara på och spionerade, för att jag är jag och och jag är en spion och för att få en uppfattning om det är trevliga människor där. Sixten undrade om det var bra vibe. Såg bara en tjej som asgarvade. Det är ju bra vibe. Om det inte var ett hånskratt.Var även en sväng på akuten och pratade med sjuksköterskorna. Jag vill dit och hospitera (praoa). Japp gör det, sa de. Då var det löst. Vill även hospitera med anestesisköterskorna. Och så ska man tydligen bestämma var man ska jobba. LÄSKIGT. Psykiatriavdelningarna är fortfarande my deep love men många säger att man tappar det somatiska (alltså kroppsliga) lätt om man börjar på psykiatrin direkt efter examen. Har aldrig varit med om den här väljningskulturen. Att man kan välja var man vill jobba. Det kan man inte men det FINNS liksom jobb? Så ovanlig känsla. Nästan alla redaktioner jag jobbat på har varit sjunkande skepp. Där ska vi cutta fem tjänster, nu ska du göra tre personers jobb, nu försvann visst femton personer, oj där dog tidningen, oj där dog även webbupplagan, nu kan du börja på den här tidningen, men den ska dö i vår, trist. Så glad att jag hann med att finnas under de gyllene åren när jobb på tidning var det lyckligaste man kunde ha.Gammal bild från förlossningen men gemensamt för alla avdelningar är att man liksom inte tar kort. Man är konstig om man tar kort. 😤